Jag var på bio i lördags när jag drabbades av plötslig tröttma. En sådan där som bara inträffar när jag tittar på bra film eller tv. Jag klipper med ögonen, ger efter och testar att blunda i fem sekunder för att “vila ögonen”. Jag ger mitt allt, men det slutar alltid med att jag vaknar till med ett ryck när huvudet faller (ligger jag ner är jag förlorad). Filmen var bra, men det var blå himmel att efteråt cykla raka vägen hem, lägga sig i en renbäddad säng, somna och sedan sova i 9½ timme. Blå himmel, solsken, fågelkvitter, grönt gräs, mjuka kaniner, sällskap och ingen allergi. Och idag brunchade vi tills klockan slog middag.
